Stenvind

Åke Smedberg, 1977

”Det är ett landskap. Jag bär det ständigt med mig. Allt magrare, slitnare, år från år. Liksom människorna. De bleknar bort. En efter en. Med dem deras historia.

Samtidigt växer de nya glesbygderna. Städernas, förorternas inre glesbygder. Dagar mellan livstecknen…”